Jag har länge funderat på om det mitt liv funnits någon guldålder. Alltså en period då jag stod på topp så att säga. Den typen av period man tänker tillbaks på och berättar om med lite lömskt och lurigt tonfall för yngre förmågor och säger ”Ah, det var tider”. Jag vet att vissa som var med på säga sextiotalet säga det var tider det, inte som nu. Man måste ha varit med för att förstå. Samma sak säger alla de här människorna som ägnade första halvan sjuttiotalet till att protestera mot saker, huvudsakligen Vietnamkriget. Eller punkarna som hävdar man omöjligen kan förstå musiken om man inte hängde i en viss förort alternativt åkte till London 1977. Det där med London var lite samma grej som New York är för mediemänniskor nu. Det räcker liksom med att man åkt dit så är man hemma, dvs. man är punk eller har spetskompetens. Det skumma i sammanhanget är man inte behövde eller behöva göra något, inte en hitta en begagnad mössa. Man kan ju tycka att det skulle ha varit ett krav för punkare att i varje fall ha hängt med någon av Sex Pistols roddare men det behövdes inte. Skumt alltså.

« Hitta rätt

This entry was posted on Monday, October 3rd, 2011 at 11:34 am and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.