Jag har länge funderat på om det mitt liv funnits någon guldålder. Alltså en period då jag stod på topp så att säga. Den typen av period man tänker tillbaks på och berättar om med lite lömskt och lurigt tonfall för yngre förmågor och säger ”Ah, det var tider”. Jag vet att vissa som var med på säga sextiotalet säga det var tider det, inte som nu. Man måste ha varit med för att förstå. Samma sak säger alla de här människorna som ägnade första halvan sjuttiotalet till att protestera mot saker, huvudsakligen Vietnamkriget. Eller punkarna som hävdar man omöjligen kan förstå musiken om man inte hängde i en viss förort alternativt åkte till London 1977. Det där med London var lite samma grej som New York är för mediemänniskor nu. Det räcker liksom med att man åkt dit så är man hemma, dvs. man är punk eller har spetskompetens. Det skumma i sammanhanget är man inte behövde eller behöva göra något, inte en hitta en begagnad mössa. Man kan ju tycka att det skulle ha varit ett krav för punkare att i varje fall ha hängt med någon av Sex Pistols roddare men det behövdes inte. Skumt alltså.

Vet ni vilken sida jag hitta idag när jag surfa runt? Eller ja det kan ni ju inte direkt veta men det var i alla fall barnebys.se och tycker att den var bra designad om jag får säga vad jag tycker och eftersom det här är min blogg så får jag ju såklart säga det. Vet inte riktigt vad ni tycker och tänker men jag kan ju bara säga vad jag tycker och tänker och hoppas att de finns några där ute som tycker och tänker som mig. Men det är ju så att man lätt surfar runt och då hittar man ju en hel del små saker som ska göras till och från. Men nu är det så att jag har börjat packa ihop här så får man se när man kommer kunna komma hem, det är ju så att jag har en hel del att göra hemma också så man kan inte slöa runt allt för mycket på internet. Jag måste säga att jag gillar sidor på internet som sysslar med auktioner på nätet.